Review of “Something New”
HEAVEN CAN BE FOUND WITHIN A POP SONG
When people refer to pop music these days, they mean Britney Spears, Aaron Carter, Ashlee Simpleton, uh- I mean Simpson and all the teeny-twerps on MTV/TRL. Well, when we used to talk about about pop music, this song would have been the very definition. A solitary sweet but stinging electric guitar opens the tune, quickly followed by bass and drums, then finally the whole band. The song is reminiscent of Todd Rundgren/Utopia meets Cheap Trick meets Jellyfish. Great vocals, great melody, great musicianship and great production. The ending is relentless and makes you want to put your fist through the roof. Since I can’t really do that, I’m just gonna yell- yee hah, and play the song again. Congratulations- we have a winner.
Review of “Irreplaceable”
Proud members of the power-pop fraternity populated by Dwight Twilley, Big Star, Teenage Fanclub and the like, this Swedish trio convincingly transforms the steely Beyoncé ballad [Irreplaceable] into something that wouldn’t sound out of place on a Fountains of Wayne album.
Recension av “I Don’t Want It” (demo)
Det här låter verkligen Popsicle. Sångaren försöker låta Popsicle, låtar försöker låta Popsicle, texterna försöker låta Popsicle. Och de lyckas hur bra som helst. Och jag älskar det. Förbehållslöst. Jag vet inte varför egentligen, kanske “for nostalgic reasons”, för det är verkligen inte nyskapande på något sätt. Men oj va bra det är. Och jag vet, man ska vara så jävulskt nyskapande, man ska förakta allting gammalt, man ska älska det nya helt oreflekterat bara för att det är nytt. Speciellt som skribent (jag hävdar inte att jag är en skribent, mest en allmän iakttagelse). Men vad gör man om man älskar någonting bara för att det är bra, inte för att det är nytt? Äh, jag vet inte, jag tänker inte ljuga för er, jag gillar det grymt mycket. Det låter precis som en treminuters (nästan fyraminuters, faktiskt) poplåt ska låta, och det behövs inte mer, speciellt inte i slutet på mars när snön börjar smälta bort och våren till slut kan kämpa sig upp till ytan. För våren, det är gitarrpopens bästa årstid, och det är då jag lyssnar på The Genuine Fakes. Och Popsicle.
(No Ratings Yet)
Loading ...
